Gillar inte modebloggar...

... så jag tänker inte skriva vart denna kommer ifrån eller vad den kostar. Men den är så läskigt asnice att jag va tvungen att lägga upp den! Johnnyboy in my heart 4-evah.

Back to School

Jag har haft tre riktiga skoldagar. Inte ens en hel vecka och ändå är jag helt utslagen. Det är sjukt. Hur som helst sitter jag just nu och skriver på en text till textkommunikationen. Tema - Vändpunkt. Ganska trist eftersom jag skrev om min vändpunkt under tema - resan, förra året. Därför hittar jag på. Vanligtvis hatar jag att skriva noveller, jag är mer för det journalistiska. Men nu fick jag ett enormt sug att skriva en novell så jag tänkte: "Wtf, why not?"

Inspiration hämtas från personer jag känner, egna upplevelser, tankar och framför allt min största rädsla, att min bror skulle tas ifrån mig.

SMAKPROV

Jag öppnade dörren till den vita Saaben och klev in i framsätet. Min bror satte sig i förarsätet och startade bilen. Den morrade lite trött som den brukade och blev tyst. Axel suckade, svepte bort en brun hårslinga från ögat och mumlade något som lät som ”jävla rishög” och försökte en gång till. Denna gång gick bilen motvilligt igång. Han backade ut från uppfarten och körde långsamt ut från gatan. Jag tittade ut genom fönstret. Snön låg tunn i trädgårdarna och slaskig på vägen. Jag hatade vintern, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Efter denna dag ännu mer än innan om det är möjligt. För det som hände denna äckliga vinterdag förstörde mitt, min brors, vår familjs och alla våra vänners liv.

På vägen småpratade vi på det sätt bara syskon kan göra. Avslappnat, allvarligt och kul på samma gång. Radion var avstängd, för det var längesen vi kom fram till att vi inte kunde sitta i samma bil utan att bråka om ifall Bandit Rock eller Rix FM skulle spelas. När vi kom ut på motorvägen började vi prata om skolan. Om en vecka skulle jag börja andra terminen i nian, sista terminen i grundskolan. Axel var fyra år äldre och tog studenten i våras.

”Jag kan verkligen inte fatta att min lilla Cajsa ska börja gymnasiet snart!”

Jag himlade med ögonen. Axel skulle alltid få mig att framstå som ett barn. Men för att vara ärlig var det så vår relation var. Han var lite som en pappa för mig. Jag tror han kände sig lite skyldig att skydda sin lillasyster efter att vår pappa lämnade oss för 15 år sedan. Jag hann aldrig lära känna honom och enligt Axel gick jag inte miste om något. Jag vet inte hur mycket av det som var sanning och vilket som var ilska. Hur mycket kunde han egentligen komma ihåg, han var trots allt bara var fyra år när det hände och mamma gillar inte att prata om det.

”Du kommer klara det hur bra som helst, sis”

Han såg på mig och log. Jag tittade tillbaka med tacksamhet i hjärtat. Det var inte klokt hur mycket jag älskade min storebror. Han var en kombinerad livvakt och bästa vän. Han hade alltid funnits för mig. Men vad jag inte hade en aning om var att han alldeles strax skulle försvinna och lämna mig ensam kvar på jorden.

Jag tittade ut genom framrutan och såg hur det gröna trafikljuset övergick i gult och därefter ilsket rött. Axel satt och trummade med fingrarna på ratten och nynnade på någon okänd melodi. För att retas började jag nynna på ”Trasig” med Kapten Röd. Han höjde rösten precis som jag visste att han skulle göra och jag gjorde samma sak. Detta var en av våra syskonlekar som vi tillsammans kom på när vi satt i bilen som små. Trafikljuset slog om och bilen rullade framåt.  Nu satt vi där som två idioter och nynnade så högt vi bara kunde på varsin låt. Vi såg på varandra och skrattade. Just i detta ögonblick såg jag något Axel missade för att han tittade på mig. En silvrig Volvo kom körandes i full fart runt en kurva från höger. Föraren hann inte se, eller brydde sig inte om rödljuset. Leendet försvann blixtsnabbt från mina läppar och utbyttes till skräck. Axel, som la märke till den snabba förändringen i mitt ansikte, vände sig hastigt om och hann precis se en skymt av bilen som körde rakt in i förardörren med ett öronbedövande ljud. 

Nu kommer jag se en orm

Är nu hemma efter en fin vecka fylld med avslappning. 50års firande, kvällsdopp kombinerat med tandborstning, Desperate Housewives, valpmys, photo sessions och vindsurfning. Bilderna får berätta mer.

     

 

           

         

          

                                   

            

            

                                      

Detta år slapp jag se någon orm. Min bästa idé någonsin var förra året när jag kom på att jag skulle säga "Nu kommer jag se en orm" varje gång jag gick utanför dörren. Förra året glömde jag säga det en gång. Då såg jag en orm.

Föräldrafritt och Stillastående tid

Jag har varit ensam hemma sen i torsdags då mina föräldrar åkte till några kompisars landställe. Eller ja, min bror har varit hemma men han räknas inte (jag säger det med kärlek). Det har varit otroligt underbart. Jag har gjort som jag alltid gör när jag är ensam, varit spontan och skjutit upp allt jag inte orkar med för stunden. Sammanlagt har jag nog sett tillräckligt med serie-avsnitt för att kunna täcka en hel säsong, om inte mer. Det hade jag aldrig kunnat göra om jag haft mina tjatiga föräldrar på mig.

På torsdagen vaknade jag hemma hos Matilda runt kl 13 och bestämde mig för att ha krök. Fina vänner och goa människor kom hem till mig. Vi satt på altanen hela kvällen och en del av natten och bara umgicks och trivdes i varandras sällskap. Det var en kväll med många överraskningar, bra överraskningar. Resten av min föräldrafria tid har jag bara varit med vänner och tagit vara på sommarens dagar, även de som inte varit så somriga.
Idag när mamma och pappa kom hem tog det ca en timme innan jag kände att mitt huvud var påväg att sprängas av allt deras tjat. I can't wait until I'm moving out.

Imorgon åker vi till vänners sommarställe i Värmland. Det är en av mina favoritplatser på jorden. Ett gammalt hus som tidigare varit ölbryggeri. Inget rinnande vatten, tandborstning och dusch i sjön 20 meter bort, utedass, dålig täckning på mobilen och total avslappning. Min familj har varit där varje sommar i 17 år om jag inte är helt ute och cyklar. Jag älskar traditioner för även om man varje år blir äldre, visare (förhoppningsvis) och full av nya erfarenheter och tankar så kommer man tillbaka till samma plats med samma människor. Så på sätt och vis står tiden stilla tack vare traditioner.

Det är aldrig fel att vakna upp till ljudet av barn... eller?

Solsken, fågelsång och helt utsövd. Det är det bästa sättet att vakna på enligt mig. Idag när jag vaknade regnade det och jag vaknade av ljudet från barnen i lägenheten ovanför som sprang omkring och gjorde sitt bästa för att göra sönder taket. Dessutom kände jag mig som en zombie.

Jag bor i villa. Jag kan ha hur hög musik jag vill och jag kan sjunga högt och falskt när jag vill. De enda jag behöver ta hänsyn till är min familj och dem orkar jag inte bry mig om. När jag då är hos kompisar som bor i lägenhet kan det ibland kännas begränsat. Man måste helt plötsligt tänka på andra och jag tror jag lever i någon sorts drömvärld där jag tänker att lägenheter är som hotell. När jag var liten och bodde på hotell sa min pappa alltid till mig och min bror att vi inte fick springa omkring och vi fick inte vara högljudda. Därför blir jag så paff varje gång någon i en lägenhet låter mycket.

Jag kanske inte har något att säga till om eftersom jag inte är van vid det. Helt ärligt vet jag inte heller vart jag ville komma med denna text. Det är bara massa babbel känns det som. Men jag tycker faktiskt inte det är okej att låta sina barn springa fram och tillbaka klockan 10 på morgonen när man vet att någon ligger och sover under. Men det är kanske bara jag...

En kortfattad beskrivning som blev lite lång

Igår när vi vaknade upp i tältet var allt blött. Kvällen innan hade det varit drama och alla hade haft minst en kväll med lite för mycket festande. Vi valde att vara spontana, gick till tågstationen och köpte tågbiljetter.

Allt gick så fort. Vi betalade, packade ihop, hoppade in i taxin och satte oss på tåget. Iväg från Emmaboda. Iväg från sista festen, Steve Aoki och vänner man inte hade sagt hejdå till på riktigt, eller som man helt enkelt inte ville säga hejdå till. Jag har haft det så otroligt bra. Jag har ingen som helst röst kvar och ännu mindre min riktiga dialekt, jag pratar numera småländska (tror jag). Min mobil och alla pengar blev stulen men jag lyckades tigga ihop till nästan tre ciggpaket, en pizza och tre redbull. Senare hittade jag väskan med mobil och pengar och firade med att köpa en tygpåse. Mobilen som jag har spärrat har tydligen spärrats upp, men det hjälper inte. Still "SIM inaktivt", yay.
När man är på festival och klickar med grannarna blir upplevelsen fulländad. Man kommer varandra så nära på så kort tid och man spenderar i stort sett varje vaken minut med dem. Man upplever helt nya, roliga saker. Så var det för oss. Efter knappt två dagar trodde alla vi hade varit där i en vecka. Tiden gick så långsamt samtidigt som man aldrig ville att det skulle ta slut. Dessutom hade vi en otrolig tur med vädret, det årliga festivalregnet kom inte förrän natten till lördag.Varje dag spenderades sittandes i skuggan från skogen där vi bara tog det lugnt. Nudlar, konservburkar och måltidsersättning. En liten återställare och roliga berättelser från nattens festande. 

Emmabodafestivalen 2012,
vi kommer nog inte tillbaka nästa år 
men tack för en grym upplevelse. 

Jag kommer sakna folket, konserterna, festandet och att ta dagen som den kommer på det sätt man bara kan göra på festivaler.

33 hours to go

Taggar på spotify. Har taggat sen i mars. 

Allt inköpt och packningen påbörjad. Taggar 6 dreggigt, onyktra dygn med underbara människor. Detta blir grymt.

We are All Jesus Freaks Here

Idag när jag vaknade satte jag på det nya Awkward-avsnittet och kom att tänka på en sak. Varför föreställs kristna alltid som crazy christians i alla amerikanska filmer och TV-serier?

De kan hela Bibeln. De har inte sex innan äktenskap. De dricker inte, röker inte och tänker alltid på andra. Jag fattar det inte, dom är omänskliga. Det måste ju finnas ett mellanting. Det är precis samma sak med the Secret Life of American Teenager, the crazy christian finns där hela tiden. Det är inte konstigt att alla har fördomar mot kristna. Jag har mött många fördomar och det är så roligt att se dem krossas. I don't drink, I don't smoke, I don't have sex. Det brukar jag säga på fester när jag har en ölburk i ena handen och en cigarett i den andra. Jag har fått frågan om jag sparar mig tills jag är gift. Jag har fått frågan om jag dricker alkohol eller röker tusentals gånger.

Att dygna sista natten på kyrkläger är min tradition.
Killarna däckade, tjejerna skrattade.

Jag är kristen, inte nunna. Jag är kristen, men jag är fortfarande en tonåring som vill göra mina misstag och bryta sig loss. Jag vill leva livet nu för om tio år är min tid att festa och strunta i min hälsa mer eller mindre förbi.

Det kommer alltid finnas fördomar, mot allt och alla. Men den överdrivna bild som media visar upp av olika saker är den bild människor som inte har vett att skapa egna åsikter får. När jag fick frågan: "Jaha, du är kristen. Sparar du dig tills du är gift då?" skrattade jag. Det visar bara på okunnighet. Självklart, det finns människor som väljer att inte ha sex innan äktenskap men (nu kommer jag vara likadan och bara gå på det jag sett på TV) USA och Sverige är inte samma sak. Vi i Sverige är protestanter. I USA är de katoliker. Den protestantiska delen av kristendomen är den mest fria religionen i hela världen.

När jag ser på serier eller filmer som har crazy christians i sig är enda gången jag kan skämmas över att vara kristen. För jag vet att det är många som sväljer den bilden med hull och hår och sen drar alla över samma kant.

Ledighet eller Frihet?

Sommarlov. Ledighet.
Sommarlov och ledighet är för mig inte samma sak. Idag är min andra lediga dag, trots att jag har haft sommarlov i en månad. Att vakna upp, utan föräldrar, och inte ha några planer för dagen. Det är ledighet. Det kan också kallas frihet.

Jag slutade skolan på en fredag och började jobba måndagen efter. Mina första sommarlovsdagar var alltså en helg vilket betyder: inget tomt hus, ingen möjlighet att göra precis vad man vill. Sen började jobbet, tre veckor med en underbar konfirmandgrupp. Det är inget jobbigt arbete och jag tycker det är kul, men det är inte ledigt. Den sista gruppen konfirmerades på söndagen, nästa dag vaknade jag halv sju för att börja nästa jobb. Sjukt överbetalt lagerarbete hos mamma. När veckan var slut och jag var klar var jag äntligen klar med sommarens jobb. Problemet? Det var mamma och pappa också.

Sommar kick-off, middag hos Matilda efter skolavslutningen.

Igår morse åkte de till Båstad. De kommer hem ikväll. Jag har fått två fria morgnar. Ingen planering och det har varit helt underbart. Jag har träffat kompisar och njutit av att inte behöva diska. Det resulterade självklart i att jag fick diska väldigt mycket när jag vaknade, men jag sitter också och äter morotskaka direkt ur formen till frukost. Jag sitter och kollar på Sex & the City samtidigt som Matilda tar för sig av mitt hus. Jag har fortfarande pyjamas på mig och har inte tagit på mig bh än.

Det är nu jag känner mig fri.