Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Jag har utvecklat mitt skrivande och jag har breddat mitt intresseområde. Mitt självförtroende inom dessa intressen har ökat då jag faktiskt lyckats få MVG i båda Textkommunikation-kurserna och även Grafisk Design-kursen.
Jag har lärt mig mycket om andra människor. Vilka mina vänner är och vad jag letar efter när jag träffar nya människor.
Och jag har gått igenom många prövningar men kommit ut på andra sidan, utvecklad och med vetskapen att jag har gjort något bra och har varit en bra vän.
Men nu sitter jag här i min säng och tittar på studentmössan som jag slängde på skrivbordet när jag kom hem från festen på torsdagsmorgonen. Det är över. Dessa tre år som har varit de mest lärorika, viktigaste, roligaste och bästa sen jag slutade på min låg- och mellanstadieskola i femman är över. Gråtattacker överrumplade mig i omgångar i onsdags och även nu, två dagar senare kommer de ibland smygandes.Jag är glad. Det är jag verkligen. Men den säkerhet jag känt under tre år måste på nytt byggas upp. I höst börjar jag på en Hjälmareds folkhögskola utanför Alingsås. Jag ska plugga Media och Kommunikation och bo på internat. Jag är jättetaggad och förväntansfull men självklart finns det även en rädsla. Jag har bara hört bra saker om folkhögskola, men tänk om jag inte passar med folket. Hela anledningen att jag vill bo på internat är ju att jag vill ha kul med resten av skolan annars kan jag ju lika gärna pendla två timmar fram och två timmar tillbaka varje dag.
Menmen, nog om det. Jag har, som sagt, tagit studenten. Och nu har jag sommarlov. Dags att tänka på mig själv, göra saker jag inte hunnit med, ta tag i kontakter jag tappat eller försummat i mina berg av plugg som jag nätt och jämnt har kunnat andas genom. Det är dags att börja andas. Det är dags att börja leva.
